Dag 7 - Min bästa vän

FORTSÄTTER MED "30 DAGAR" IGEN! :D



Min bästa vän är ett annat ord för Saga Hessel. För 3 månader sen hatade vi varandra. I januari 2011 började vi bråka och blev inte sams förens den 23 augusti 2011. Vi skulle börja samma skola, samma klass. Kan väl erkänna såhär nu i efterhand att jag hade en jävla ångest över att gå i samma klass som Saga. Vi hatade ju varandra över allt annat. Men skolan började och vi bestämde att vi inte skulle bråka. Från att inte bråka blev vi bästa vänner. Vi har känt varandra i över 3 år, pågrund av att båda red. Saga slutade rida någongång när vi började bråka, sen träffades vi inte förens första dagen i nya skolan. Så när vi inte skulle bråka började vi vara i samma gäng, och vi satte oss mittemot varandra på lunchen, snackade lite igen osv. Sen blev det bara mer och mer, vi började garva som fan med varann, vi sa "jag älskar dig" till varann, umgicks mer på fritiden osv. Och nu är vi bästa vänner, och Saga är världens bästa vän. Det är henne jag alltid ringer när jag mår dåligt, och hon är den enda som förstår mig. Hon vet typ allt om mig. Och hon har stöttat mig sjukt mycket i det som händer mig just nu, och som har pågått i över ett år. Jag älskar denna brud så brutalt jävla mycket. ♥
Moa Bertilsson är min andra bästa vän. Bruden jag tycker otroligt mycket om, som alltid ger mig energikickar och som är så jävla underbar. Moa och jag lärde känna varandra för typ 1000 år sen, nej men när kan det varit? 2007? När jag började med basket lärde vi känna varandra, för att vi gick i samma basketlag. Vi var väl inte tajtare än vad de andra var med oss i laget eller så, men vi umgicks ibland på fritiden och hade sjukt kul. Båda av oss var väl lite "ensamvargar" hösten 2010, eller.. Jag hade många falska fjortiskompisar men gillade inte min dåvarande klass vilket jag aldrig gjort. Moa var väl i samma situation och därför passade vi så bra ihop. Vi blev riktigt tajta hösten 2010 och det höll till februari 2011 när jag mådde piss. Alltså skitdåligt. Jag försökte ta mitt liv flera gånger, fast jag ändå höll på att dö ändå. Men jag fick hjälp och började må lite bättre över sommaren, och nu har vi hittat tillbaka, efter sommaren blev vi vänner igen. Jag kanske börjar må sämre nu men det är inte alls som det är då. Men Moa finns där för mig och piggar upp mig. Får mig att göra allt det där jag annars inte skulle våga prova. Haha, jag menar inte röka eller sådana skitgrejer, jag menar bra saker. Och Moa är en riktigt bra vän, jag ska träffa henne imorgon. Fan vad jag längtar. Denna tjej är fantastisk.
Ellen Lindberg lärde jag känna dagen då jag föddes. Eller, den 5 oktober, då Ellen föddes. Alltså 17 dagar efter min födsel. Våra mammor låg på BB tillsammans, och hade umgåtts lite innan i graviditeten då de var på ungefär samma "nivå". De gick den där jävla kursen tillsammans, osv, osv. Och sen när de umgicks så "umgicks" jag och Ellen också, fast vi var så små. Sen har vi varit kompisar och väldigt tajta sen dess. Nu när jag går i ny skola händer det inte att vi ses så ofta, men när vi ses så har vi så galet roligt. Garvar åt samma saker och har ungefär samma intressen. Hon förstår mig också bra och Ellen är en väldigt bra lyssnare. Vi kan göra vadsomhelst tillsammans och ändå är det lika roligt. Det är Ellen jag är barnsligast med och verkligen är mig själv med, för man kan verkligen vara det med henne. Vi kan tex leka att vi har låtsashästar HAHAHAHHAHAHAHAHHAHA ni vet som man gjorde när man var 7? Vara sådär mongo med henne och det ändå känns okej. Ellen är en guldvärd vän och är klart en av mina bästa vänner. Jag hoppas vi alltid kommer vara det. Jag älskar dig!
Det kanske är förtidigt att jag kan kalla honom bästa vän igen. Men vi var det förut, och jag hoppas vi är det. Namnet var Felix Pomo. Vi var fjortisar samma period, alltså hösten 2010. Haha, riktiga jävla fjortisar. Har sjukt mycket minnen med den här killen. När vi drack massa öl tillsammans och jag spillde på hans jacka och han fick damp. HAHA. När vi drack typ 10 Redbull tillsammans och blev så jävla hyper så vi dansade "Små kycklingarna" i Åkermyntan tills vakterna slängde ut oss. När du och jag var med Mange och jag ramlade in i en buske och blev helt genomblöt? Alla minnen är så jävla underbara med dig. Jag har känt dig i mer än ett år nu. Det har varit ett jävla år men du fanns där för mig i februari, när det var som värst. Fast vi började bråka då också, och det drog ner mig i skiten ännu mer. I september-oktober blev vi vänner igen. Och jag var så jävla glad. Första gången jag träffade dig efter bråket var jag återställd för en stund. Hade ny energi och ingenting var dåligt. Det vände såklart igen men du boostar mig att orka fortsätta. Varje gång vi ses är som om du lagar det trasiga i mig och gör mig hel igen. Jag behöver dig i mitt liv. Du är underbar Felix Pomo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0