Bästa kompis.

Jag älskar dig. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det är du som förstår mig. På ett annat sätt än alla andra. Du förstår hur svårt jag har det och vad jag gått igenom. Tro inte att du inte gör nog, för det hjälper sjukt mycket att jag bara får sitta och snacka med dig. Du behöver inte öppna munnen, bara jag får prata. Jag vet att du förstår. Du förstår mig. Vi har båda sjukt dålig humor, men vi garvar som fan. Det är du som saknas vid min sida när jag inte har dig där, är du sjuk en dag så skulle något kännas tomt, jag skulle krympa och inte alls kunna stå så rakt som jag gör idag. Du kanske har tryckt ner mig när vi bråkat, men du har alltid rättat till felen och fått mig att må bra igen. Fått mig att se mig i spegeln utan den där ångesten. Den där ångesten som kvävt mig i över ett år nu. Det är du som får mig att leta upp det fina med mig, som ger mig massa självförtroende. Och jag vill göra så mycket för dig också, men jag kan inte göra något för att visa hur tacksam jag är över att jag har dig. Jag skriver inte bara. Jag har gråtit för att jag är så glad att jag har dig. Sagt till många hur underbar du är. Du är numera min bästa vän. Jag har aldrig garvat med någon så mycket som jag garvar med dig och jag är mig själv med dig. Du får mig att leta upp mig själv mer nu, du får mig att upptäcka saker med mig själv som jag inte visste att jag hade. Du har fått mig att växa som person, bli starkare och när jag får de värsta ångestattackarna finns du där. I skolan, i telen, hemma, facebook.. Allt. Du säger att jag kan ringa när somhelst och det gör så jävla mycket. Allt bara svämmar över för jag kan verkligen inte prata. Jag älskar dig så jävla mycket och vad fan skulle jag vara idag utan dig? Jag skulle inte vara samma person som jag är idag. Jag kanske både skulle varit svagare och starkare på olika punkter. Men den jag är idag skulle jag aldrig varit. Inte umgåtts med de jag gör, inte säga samma saker som jag gör, inte ha samma kläder, inte vara samma person. För det är med dig jag kan le när jag är ledsen. Det är med dig jag kan skratta och tillåta mig det. Få de där asgarven så alla stirrar men det spelar fan ingen roll så länge jag har dig. Alltså, jag kan inte säga något. För jag kan inte visa vad du betyder för mig. Det är så jävla mycket. Så fucking jävla mycket. JAG ÄLSKAR DIG SAGA HESSEL STRUWE. Jag hoppas du vet det. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0