Ytlighet

Gammal bild..

Jag tänker på det här ofta. Hur skulle världen vara om yta inte fanns? Ibland önskar jag bara att folk såg likadana ut. Så folk bara kunde sluta kommentera. Folk är så jävla dåliga på att kommentera bra saker, men att kritisera.. Det är tjejernas heltidsjobb. Jag tror det är en person i min klass som jag aldrig har hört säga "vad tjock jag är" eller nånting sånt. EN person. Låter det normalt? Nej. Jag får nästan dagligen kommentarer om hur smal jag är, att jag väger typ 1 kilo, att man får in ett huvud mellan mina byxor och mina ben, osv. Jag är inte som ni tror. Ta och tänk efter innan ni kommenterar. Ni vettefan hur jag reagerar. Och nej, jag blir inte ledsen, men att höra samma sak hela tiden. Bara massa ytliga kommentarer. Skulle fan dö för att få höra "Martina du är en så bra kompis" eller så.. Folk skriver det på chatten kanske, att de älskar mig. Men i verkligheten är det bara jämförelse och kritik som gäller. Fan vad jag hatar det. Ingen bryr sig om insidan. Folk ser att jag sminkar mig och inte har en jävla pipröst, då antar de bara att jag är poppis och hänger på. Ja, jag är populär och har mycket kompisar. Men jag har äkta kompisar och jag är jävligt noga med att ingen falsk äckelidiot ska komma nära mig. Det är inte många som nuddar mig om jag inte tycker det är okej. Och det beror på mitt självförtroende. Jag är så jävla glad att vissa inte har nåt liv egentligen och säger hur ful jag är, för det stärker mig bara. Jag har byggt upp en vägg som orden bara studsar emot. En papperskorg där de landar. Jag sorterar orden, de jag vill höra behåller jag resten trampar jag ner. Det är så jag har fått mitt självförtroende. Men vissa fattar inte att de inte ska ge sig på mig, det blir fan synd om de då. Och att folk bara måste kommentera taskiga saker, vara ytliga. Det är så jävla fel på hur världen är idag. Jag skulle kunna gå osminkad till skolan, om någon bad mig. Jag tycker ärligt talat att jag är fett fin utan smink. Och jag tycker mitt ansikte är jättesött, och jag gillar mitt ansikte och mitt hår. Sen har jag också komplex, riktigt stora som jag faktiskt gråter för varje dag. Och det är ert fel, ni som kommenterar mig. Jag får en förvrängd bild av mig själv. Det har alla. Tycker ni själva det är naturligt med vitt hår, tjocka lager smink, stora bröst till en kropp som en planka? Nej. Men det ska vara så. Men ingen är så. Inse. Det är därför vi klagar, för världen är så jävla sjuk nu. Ingen är normal. Jag har aldrig hört någon säga att den är nöjd med sig själv. Ska någon retas med mig "fin teckning, HAHAHHA" och är ironisk, om jag tycker teckningen är fin säger jag "ja, jag tycker den är fin." Jag sjunger så jävla kass men jag tycker det är rätt kul faktiskt så jag kan sjunga högt i en folkmassa, bara gå runt och sjunga. Fast jag är så jävla dålig. Folk kanske stirrar men oftast säger folk att jag kan göra vad som helst, att jag är så modig. Och jag älskar att bjuda på mig själv. Jag älskar att gå emot alla fucking regler som finns. För jag vill inte ha det såhär och det vill ingen. Kom igen nu tjejer, tro på er själva och häng inte upp er på småsaker. Vad fan gör en valk på magen eller en finne i pannan? Livet är för kort på att klaga. Kom igen nu. Ni duger.

Hej skulle du kunna göra en design till mig!

Skulle vara jätte bra! Är inte så bra på det,haha!

Om du verkar intresserad så kan du mejla mig på

[email protected]