Ingen är stark varje dag, och det är inte du heller. It's a bad day not a bad life. Du är inte dålig för att det dalar neråt en dag, eller några timmar, för det kommer gå uppåt! Det kommer komma en dag så självhatet öker, då tankarna tar över allt annat, då ångesten stiger upp över öronen - men det kommer också en dag då du kan skratta, och tillåta dig det. I anorexin går allt upp och ner. Sjukdomen vill inte att du ska vara glad, men bevisa att du vill vara glad! Jag vet att sjukdomen känns som en trygghet, "vem är jag utan anorexin", men det finns så mycket utanför alla äckliga tankar om vikt, mat och kompensation. Se inte tryggheten i sjukdomen, lyssna inte på sjukdomens röst - lyssna på alla andras röst, familjen, kompisar, läkare osv. För de har rätt och inte sjukdomen. Har du en dålig dag så kommer det en bättre, får du mycket ångest så får du ingen ångest alls nästa gång, går du upp en storlek så är det bara meningen eftersom att kroppen inte bara hoppar upp sådär, alltså, allt har en mening och allt blir bättre. Jag lovar.