En sanning om mig nu då, ja jag hatar att bli kallad perfekt. Jag vet verkligen inte varför men jag bara hatar själva ordet. För vad är egentligen perfekt? Liksom, ingen är perfekt. Om alla är olika, då kan ju ingen vara perfekt? Så när jag blir kallad perfekt vet jag inte vad jag är. Det känns inte rätt bara. Jag hatar verkligen att bli kallad perfekt, klart jag blir glad för komplimanger, men inte perfekt. Vet inte varför jag ville säga det egentligen, men det är väl alltid lite kul med sanningar. Så ja, som sagt. Jag hatar perfekt.

Kan skriva hur länge som helst. Hur jävla länge som helst. Men jag orkar inte. Mina händer darrar, har så mycket inom mig som bara exploderar. Tårar som rinner nerför kinderna, jag är van vid att må dåligt. Tyck inte synd om mig, jag är så rädd om dem jag älskar. Så jävla rädd så jag mår dåligt. Och jag älskar dig. 28 februari, dagen då mitt liv förändrades. Alla vet vem jag skriver om, alla vet att vi är som klistermärket på brevet. Menade för varann. Vad fan gjorde jag utan dig? Vad gjorde jag när jag inte hade dig intill mig? Alla tårar jag gråtit för dig, men dem är värda dig. Vad fan har jag gjort? Du är min ängel, så fucking underbar. Asso jag älskar dig så jävla mycket. Alla vet, vi är menade för varann. Har så jävla många ord som bara måste komma ut. Bägaren rinner över liksom. Det är som en kniv i hjärtat att känna att jag inte har dig kvar. Det är inte föralltid jag vet, men just när jag inte har dig är allt omöjligt. Allt är svart. Kan inte se klart då, för det var du som vände mitt liv åt rätt håll och utan dig vänder jag det tillbaka. Vet fan inte hur jag klarar mig utan dig dagarna vi inte ses, jag håller på att dö. Seriöst du är min syster, min storasyster, några månader äldre än mig. Helt jävla underbar. Ditt namn stavas fantastisk, för det finns inget annat som beskriver dig. Jag vet att jag sa att jag inte orkar med dig, men jag ljuger så jävla mycket. För det är dig jag behöver. Dig jag lever med. Ett liv utan dig är inget liv, vi har lovat varann att hoppa och det löftet håller jag vid. Dör du dör jag. När du lämnar mig tar jag livet av mig, vi sa det till varann och det är precis så det gör. Om vi inte finner varandra igen är mitt liv slut. Jag lovar. För jag kan inte leva utan dig. Kommer må skit och vad är det för jävla liv? Inget alls. Jag darrar, fryser och känner ingenting. Det enda jag har är känslan av din närhet. Alla vet hur det är när någon som är så nära bara försvinner långt bort, och man kan inte göra ett skit åt det. Din första bokstav är världens finaste, ditt namn är så jävla underbart för det visar dig. Du är min och jag är din. Du är min bästa vän, jag älskar dig. Du är inte som alla andra.. Ibland känns det så. Har blivit illa behandlad och jag vill inte att det ska hända igen. Förlåt för att jag finns för jag är inte värd dig, du är bäst. Du är min ängel, älskling jag svär om något händer dig, om någon gör dig illa ska dem få med mig att göra. Du är mer värd än mig, jag riskerar mitt liv för dig. Hellre du än jag, du är obeskrivlig. Jag hoppas du förstår. Jag mår skit, vill att du ska vara hos mig. Fatta, jag älskar dig mest Julia Catrin Gidén.