Svar på frågestunden!

(Svarar i ett inlägg istället pga att min överföringssladd vägrar samarbeta!)

hur illa är det från 1-10?
Svar: Sjukdomen är hemsk, mer än 10!

Är det någon som gillade dig när du var frisk och sedan lämnade dig när du fick anorexia?
Svar: Många faktiskt. De tyckte det blev jobbigt att jag inte hängde med (jag orkade ju inte, jag åt ju inget) så de stack istället för att hjälpa. Förstår de delvis, men inte helt. Min kropp är, och kommer nog alltid vara väldigt känslig för svält, så om jag minskar lite på maten så blir jag jättetrött, kan inte koncentrera mig och mår dåligt psykiskt. Om jag ska vara ärlig så minskar jag på maten rätt ofta så ja.
Hur länge har du haft det?
Svar: I ungefär 2 år.
Hur förstod du att du fick sjukdomen?
Svar: Jag förstod det inte i början, intalade mig att jag mådde bra. Det var väl när jag kom in på behandling, några månader efter då jag börjat äta lite bättre och så. Då förstod jag att jag hade anorexi. Men, jag tänkte (och tänker fortfarande) att "jag är den enda personen med anorexi som inte ser mig som tjockare i spegeln, spegeln ljuger inte, jag är såhär tjock!"
Jag har också anorexia och jag pallar fan inte mer, vill inte leva, vad ska jag göra?
Svar: Förlåt, men att bli frisk kommer vara det svåraste du gjort i hela ditt liv. Men det går! Jag var självmordsbenägen när det varit som värst, har varit det vääääldigt många gånget, det gick så långt att jag försökte ta livet av mig. Jag vet ju inte hur långt du kommit, men sök hjälp - mando, SCÄ, Capio, det är aldrig försent eller för tidigt att söka hjälp! Desto snabbare desto bättre, du klarar det här!
Vet du hur länge man kan vara utan mat? Läste att du var utan i 97 timmar, förlåt mig men är det möjligt?
Kram på dig !<3
Svar: Jag tror att det är väldigt individuellt. Jag har alltid varit (innan sjukdomen) ganska smal men ändå ätit som en jävla häst, så när jag fastade så länge så kunde jag knappt stå upp, hemskt. Jag levde i min egen bubbla, frös hela tiden, var yr, hade ont i huvudet, benen bar mig inte, men jag såg bara ett sätt att bli lycklig och det var att gå ner ett kilo till, och sen ett till, och sen några till..
Var det någon kompis som lämnade dig när fick anorexia?
Svar: Ja, väldigt många lämnade mig och började mobba mig istället. De sa saker som hora, fitta, alla hatar dig, äckliga anorexiabarn, benrangel och tusen andra saker. Without a fucking reason.

Vem har stått dig allra närmast sen du fiick anorexia?
Svar: Måste nog säga Ellen, eller mamma. Jag har pratat med Ellen och alltid haft roligt med henne, hon fick mig att fortsätta orka. Mamma har alltid stöttat mig och trampat ångesten och anorexin på tårna, hon sjukskrev sig för min skull, tog hand om mig, gjorde allt med mig och kämpade nästan lika mycket som jag för att må lite bättre. Hand i hand, ett steg i taget kämpade vi tillsammans. Många andra hjälpte mig mycket också och jag är evigt tacksam.

Varför fick du det, eller asso vad va det som gjorde att du slutade äta och så?
Svar: Jag var mobbad, jag var kär i en kille som bara var ute efter annat, jag tyckte att jag inte dög. Mamma ville även att jag skulle träna något för att vara hälsosam, jag trodde hon ville att jag skulle gå ner i vikt. Jag började springa men tyckte det var så tråkigt så jag drog ner på maten istället.

Vilken sorts "tvångstankar har du haft?
Svar: Ooooh, många! Har kvar de fortfarande som tex: inte äta NÅGOT utöver, tuggummi funkar för det mesta men inte läkerol eller någon mat eller så, inte dricka heller. Träna eller röra på sig mycket varje dag, dricka upp före jag äter upp, tugga minst 30 gånger, äta salladen först, sen proteinen och sist kolhydraterna. Om det är fett med, typ sås, så ska jag inte äta upp allt, lämna något på tallriken, kolla om byxorna sitter likadant mot magen varje dag, om benen har lika mycket mellanrum varje dag, kolla hur mycket revbenen och höftbenen syns varje dag + ryggraden, spegla mig från sidan, framifrån, låren, vaderna, bakifrån, äta innan middagen så jag bränner bort det, inte köpa ett par byxor i större storlek än 146/23-24, inte köpa en tröja i större storlek än xs, sova minst 8 timmar, ha max 2 ostskivor på mackan, äta kanterna på mackan först, inte fylla juicen upp till kanten på glaset osv osv. Det är de tvångstankarna jag har NU, förut hade jag mer.

Kan du lägga upp en bild på dig själv nu och när din aneroxi var som värst, vill bara se skillnaden om du inte vill gör det inte!
Svar: Nej. Många undrar skillnaden på mig nu och från inlägget där jag visade det tjockaste jag varit, jag är 15-20 cm längre nu och smalare, vet dock inte hur mycket. Men jag vill inte lägga upp en bild från när allt var som värst, hade ett bmi under 14 då och jag vet just nu bara att jag inte gått upp jättemycket sen dess men några kilon.

Kan man vara "mullig" och ha anorexia ?
Svar: Självklart kan man det. Sjukdomen sitter i huvudet och inte i kroppen, vilket många tror.

Haru fortfarande aneroxia? :)<3
Svar: Ja det har jag.

Är du frisk nu? Svara bara på frågan om du vill. Vet att frågan kan vara känslig att svara på.
Svar: Nej jag är inte frisk än.

När du fick anorexia,Hur Stod du emot maten?
Svar: Tänker inte ge tips på hur man står emot mat, min kategori om ätstörningar är för det friska och inte en proanablogg.

Jättekul att så många frågade! ♥





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0