I can't take the step to life

Det är så svårt att inte bara tappa greppet. Har tappat så mycket så jag inte orkar hålla kvar det enda lilla som finns kvar. Den enda lilla glädjen och den enda lilla motivationen och viljan till att fortsätta och ta mig genom det här. Mår lite bättre idag men den där känslan tumlar runt i magen på mig. Jag är rädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0