En erfarenhet måste jag ju göra någonting av, eller hur? Jag ser anorexin, som mestadels en riktigt jobbig sak, såklart, men även som en lärdom och en erfarenhet.. Jag skulle inte alls vara samma person idag om jag inte hade anorexi, om jag inte gått igenom allt det här. Jag hjälper folk genom facebook, mejl och bloggen.. Men jag vill göra något mer. Och de på min skola (lärarna) vill ha en temadag om ätstörningar, men de vet inte hur de ska lägga upp det.. Och jag pratadem  med mamma, om att jag kanske ska prata inför hela skolan/alla i årskurs 6, beror på, om min erfarenhet av det här ,och berätta om sjukdomen. Så vi ska prata med skolsköterskan osv om det.. Jag vågar absolut inte göra det, men jag vill göra det ändå. Jag vill inte leva ett vanligt liv, jag vill bli något, och hjälpa andra. Därför måste jag våga. Tror ni det är en bra idé?