Detta måste vara de fulaste självporträtten som någonsin skådats. Eller, skärpan och färgerna är ju underbara men det är ju kamerans jobb. Mitt jobb (= att vara framför kameran) sköter jag inte bra. Jag hör hemma bakom. Det vet ni också nu. Och att bilderna inte blev helt superfantastiska berodde faktiskt på att min "vita vägg" där jag fotar ala miljontals likadana självporträtt är vid ett fönster. Det var kväll = oändligt mörkt och man får använda en taklampa. Weeeeho. Nu mina vänner, ska jag ut och springa. Eller jag vet inte, detta är tidsinställt. But i think it's the right time for running now. Och ja, jag är den enda 12-åringen i hela världen som går ut och springer istället för att sova på sportlovet.