Om jag vore en normal brud kanske jag skulle skriva "oj fan vad jag skäms, hahahhaha". Men det gör jag inte och vet ni varför? Jag skäms inte. Bilderna är från sommaren.. 2009 eller 2010, kommer inte ihåg. Jag var så fin inuti. Var verkligen mig själv till 100. Jag spelar inte någon annan, men jag har tappat bort mig själv. Långt någonstans där inne vet jag att jag fortfarande finns. Jag saknar de där tiderna. Saknar att vakna på morgonen utan en klump i magen, springa barfota och skryta om att jag hade fått sommarfötter, tävla om vem som kunde äta flest glassar.. Jag saknar till och med min wannabefjortisperiod. För jag stog upp för vem jag var och var stolt. Hur jävla tupperat hår och hur mycket foundationrand jag hade, det spelade ingen roll. Jag var stolt.