Vi är inte rädda för att se oss själva i spegeln utan kletiga ögonfransar eller jämn hud - Vi är rädda för vad andra tycker om oss. Folk tänker så jävla mycket på vad andra ska tycka, men alla är så upptagna med sig själva. Vad är det egentligen vi lever i? När en 8-åring slutar äta lunch i skolan för att det är "coolt att inte äta", då undrar man, vafan händer med värlen? Varför är man så jävla mån om att alla andra ska älska en? Jag är egentligen inte rätt person att säga till folk att de ska sluta bry sig om utsidan på sig själva, för jag bryr mig så jävla mycket. Det syns inte, jag är inte den som har mest smink eller märkeskläder, men jag bryr mig så jävla mycket. Det är det mina dagar går utöver. Om inte denna fucking hysteri om hur man ska va skulle funnits, då skulle jag inte slösat mer än 1,5 år på den här skiten. Skulle folk bry sig om insidan skulle jag inte slösat dagar, veckor på scä, på kontrollbehov, på tårar. Jag är 12 år och har gått igenom så jävla mycket, och allt detta pågrund av utseendefixering. Det är så jävla sjukt. Jag kommer aldrig återfå ett helt normalt liv, och det pågrund av hur allt ser ut idag. Skulle jag få 10 minuter utan att höra alla ord om "vad ful jag är", "fan vad tjock jag är", "ofta du ska äta så mycket", "ofta du går till skolan utan smink", "gud vad äcklig du är, den där tröjan hade du ju igår också".. Jag kan räkna upp fucking miljontals svidande meningar. Folk är så äckligt sjuka i huvudet. Alltså ärligt, tycker ni det är normalt att kalla någon hora utan anledning? JAG ÄR OSKULD HUR I HELVETE SKA JAG VA HORA? Kan nån förklara det för mig? Ska det va så jävla svårt att skita i den där plattången en dag av ditt liv? Det kommer inte förstöra ditt liv. Det lovar jag. Jag är så jävla trött på utseendefixeringen. Och jag tar alla ord osv hårdare än vad andra gör, men ändå. Ingen, ingen jävla idiot kan tycka den är bra, ingen jävla idiot kan tycka den är nåt annat än fucking smutsig, jävligt patetisk och onödig. Tack för mig.
